Ja, kändes verkligen när mamma och pappa åkte igår. jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den känslan som jag har... även om det är massa folk här, för det första på vandrarhemmet och i klassen. så är det ensamt. jag har nog aldrig haft en sån här känsla innan. men jag tror att det skulle vara MYCKET lättare om jag bodde själv.. jag menar jo, jag har ju ett eget rum och så, men jag är så himla rädd att jag ska väcka alla med mitt mobilalarm... helt knäpp är jag. men väggarna här är som papper känns det som.
Mitt rum är ändå väldigt mysigt och så.. men det är lixom inte hemma. på ett sätt joo "Home is where the heart is" om man ska ta det bokstavligt. men mitt hjärta är ju i mitt rum, HEMMA i borås.
klassen är helt okej, tror jag. alla är väldigt tysta.. men det kommer.. efter 3 år.. så är det som i högstadiet. vi fick våra skåp idag och behövde bara vara i skolan i 1 tim och sedan gick vi runt och kollade lite...
vi ska ju på "resa" imon med klassen, så vi ska kollar vart båten är för det vet vi inte riktigt än. :)

Mycket nytt iaf! Nya människor, nya intryck, nya känslor.

Shit, gymnasiet... jag kommer ju fortfarande ihåg när man var lite och kollade på alla dom människorna som skulle börja i gymnasiet eller i 9an.. och man tyckte att dom var stora och skrämmande. och nu går man själv i gymnasiet och jag känner mej likadan som 8an. ah, men joo.. 8an det är precis samma känsla.
nu måste jag vila lite tror jag, är trött som fan.


Peace out!

p.s nu är jag inte lika "kaxig" längre.