Har stirrat på dataskärmen i 20 min nu, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det händer mycket här, men ändå har jag en jätte stor hemlängtan. Kanske är för att det börjar närma sig nu. 9 dagar kvar. 219 timmar. 13 164 min. 789 800 sekunder ´.

 

Trixi sitter och läser en bok som hennes mamma har skrivit. Vi sitter båda och dräglar över alla saker hon har gjort i sitt liv. Jag har en jädrans tur att jag valde det här yrket, så mycket jag får se redan vid 16 års ålder då jag var ute på min första praktik. Jag har ju redan rest runt hela nästan Europa med mina föräldrar. Att sitta i en bil just då var väl inte speciellt kul. Men nu när man tänker efter så längtar man så himla mycket. Kanske blir det verkligt redan i sommar igen eftersom att vi är 3 som kan köra nu. Jag älskar att åka bil, det är de mysigaste som finns. Speciellt när man kommer från sverige till tyskland på sommaren och man redan börjar känna av värmen, när man ska sträcka på benen vid en mack. 

 

Just nu är vi mitt ute på havet igen, både jag och Trixi fick stå landgångsvakter när vi var i amsterdam. Hela dagen, inte alls kul.. tur att vi hade varandra. Jag ska även börja gå vakt igen, så börjar klockan 12 ikväll igen. till 4. :)
Skönt att vara ledig på söndagar så att man får sova ut lite. 

Kocken är dessutom huuuuur skön kille som helst. Vi brukar sitta på kvällarna med kaffe och en nattmacka och tjöta med honom. Dessutom fick vi 50 euro VAR av honom igår... 

Alla dessa blåmärken jag har också... jag är så jävla klumpig... haha!