Ni vet när livet gör en fullständig törn och man varken ser eller vet vad det är som håller på att hända, efteråt står man med näsan pekandes åt ett helt annat håll. 
Det var det som hände mig, jag försöker anpassa mig till det nya. Trevandes fram i mörkret, klättrandes upp ur en grop såg jag ljuset en bit bort, men kunde inte för en sekund tänka mig vad det ljuset innebar. Svagare band knäcktes och starkare band stärktes, jag såg min omgivning på riktigt och Oj! - vad vacker den var. 

Insperation: Crosses - José Gonzáles